Slå ut en vägg, del 2

En liten uppföljning/utvikning på temat Stephen Heppells tankar kring framtidens lärmiljö…
Stephen Heppell är Professor of New Media Environments, CEMP CETL, Bournemouth University. På hans hemsida (www.heppell.net) och hans olika bloggar där man kan läsa mer och följa hans arbete, som både är att visa på framtidens lärande och de lärmiljöer som stöder detta.

Han har varit engagerad i Ultralab och Horizon och arbetar med byggnadsprojekt världen över. Han brinner för IT och lärande. På hans hemsida kan man läsa hans tre regler kring formandet av det lärande rummet.
Stephen Heppells ”rule of three” for the future classroom:
1: never more than three walls
2: no fewer than three points of focus
3: always able to accomodate at least three teachers, three classes.

Make no mistake – this is not a plea for those ghastly open plan spaces of the 1960s with their thermoplastic floors under high alumina concrete beams – with the consequent cacophony that deafened their teachers. Today’s third millennium learning spaces are multi-faceted, agile (and thus easily re-configured by users as they use them), but allow all effective teaching and learning approaches, now and in the future, to be incorporated: collaborative work, mentoring, one-on-one, large group, team taught groups… and more.

Framför allt punkt tre är värd att fundera vidare på och återkomma till.

Slå ut en vägg, del 1

Kan man genom det fysiska rummets utformning, bygga en grund för framtidens lärande?

De flesta av dagens skolor är byggda och strukturerade i enlighet med en kunskapssyn som inte harmoniserar med dagens styrdokument och aktuell forskning om lärandets villkor. Fortfarande härskar klostersskolornas korridortänk, med stängda dörrar, hårda trästolar och bord, ett rum för varje ämne kombinerat med en övertygelse att lärande bäst sker med hjälp av ordning och reda.

Lgr11 uppmuntrar till kreativitet, innovation, entreprenörskap, lärande som utgår från varje elevs erfarenheter och nyfikenhet samt genom ett sociokulturellt synsätt på dialog och samarbete. Hur kan detta motsatsförhållande lösas rent praktiskt? Ska lokalerna få styra kunskapandet och lärandets organisering?

 

Vid en föreläsning av prof. Stephen Heppell, presenterade han sina tankar kring det framtida lärande rummets möjligheter. Han menade att bara genom att slå ut en vägg i varje klassrum kan nya dimensioner av lärandets utvecklas. En spännande, fascinerande och ekonomisk försvarbar tanke. Vad skulle hända om alla klassrum bara hade tre väggar och ytan mot korridorer öppnades upp? Hur skulle lärandet då organiseras? Vad skulle hända med lärarrollen?

 

Fram med sticksågen, storsläggan och skapa förutsättningar för framtidens lärande…