Slå ut en vägg, del 1

Kan man genom det fysiska rummets utformning, bygga en grund för framtidens lärande?

De flesta av dagens skolor är byggda och strukturerade i enlighet med en kunskapssyn som inte harmoniserar med dagens styrdokument och aktuell forskning om lärandets villkor. Fortfarande härskar klostersskolornas korridortänk, med stängda dörrar, hårda trästolar och bord, ett rum för varje ämne kombinerat med en övertygelse att lärande bäst sker med hjälp av ordning och reda.

Lgr11 uppmuntrar till kreativitet, innovation, entreprenörskap, lärande som utgår från varje elevs erfarenheter och nyfikenhet samt genom ett sociokulturellt synsätt på dialog och samarbete. Hur kan detta motsatsförhållande lösas rent praktiskt? Ska lokalerna få styra kunskapandet och lärandets organisering?

 

Vid en föreläsning av prof. Stephen Heppell, presenterade han sina tankar kring det framtida lärande rummets möjligheter. Han menade att bara genom att slå ut en vägg i varje klassrum kan nya dimensioner av lärandets utvecklas. En spännande, fascinerande och ekonomisk försvarbar tanke. Vad skulle hända om alla klassrum bara hade tre väggar och ytan mot korridorer öppnades upp? Hur skulle lärandet då organiseras? Vad skulle hända med lärarrollen?

 

Fram med sticksågen, storsläggan och skapa förutsättningar för framtidens lärande…