Vad skulle hända om..? Del 3

…det fanns flera lärare/handledare i varje arbetsrum/utrymme…

Ta en vanlig svensk skolbyggnad, vilken som helst…fundera på hur mycket kompetens och kunnande som finns samlad under detta tak. Det svindlar. Där finns kanske i genomsnitt 20-30 lärare och 150 elever – alla bärare av formella och informella kompetenser. Vilken smältdegel av möjligheter.

Samtidigt vilket spill om alla lärare stänger in sig i ”sitt” klassrum med en klass och bara har fokus på sitt ämne. Om läraren dessutom behöver ha kontroll över innehåll och form, kan inte elevernas kompetenser heller komma till uttryck.

De största hindren i skolan för att skapa ett entreprenöriellt förhållningssätt till lärande är:

    • faktakunskaper och förmåga att reproducera värden premieras
    • stark tradition av ämnesindelning – läraren ser sig som bärare av ämnet
    • hård tidsstyrning
    • dominans av ”traditionell lärarstyrd” undervisning

Tänk om vi tog bort alla dörrar, slog ut väggar och lärare började arbeta i arbetslag på riktigt, det vill säga i praxis – vilket lärande! Då skulle kompetensutveckling ske hela dagarna. Att se hur andra handleder, berättar, agerar och löser vardagen, tillsammans ha samtal kring delade erfarenheter, gemensamt reflektera om tillvägagångssätt, attityder och det som händer, det är utvecklande och ger mervärde. Med mervärde menar jag att till exempel värdegrund, som är ett förhållningssätt, bara kan utvecklas i samspel med andra. Att sitta och prata värdegrund, ger inte ett gemensamt förhållningssätt i möten och till lärande, det måste formas i praxis.

Annonser

Slå ut en vägg, del 1

Kan man genom det fysiska rummets utformning, bygga en grund för framtidens lärande?

De flesta av dagens skolor är byggda och strukturerade i enlighet med en kunskapssyn som inte harmoniserar med dagens styrdokument och aktuell forskning om lärandets villkor. Fortfarande härskar klostersskolornas korridortänk, med stängda dörrar, hårda trästolar och bord, ett rum för varje ämne kombinerat med en övertygelse att lärande bäst sker med hjälp av ordning och reda.

Lgr11 uppmuntrar till kreativitet, innovation, entreprenörskap, lärande som utgår från varje elevs erfarenheter och nyfikenhet samt genom ett sociokulturellt synsätt på dialog och samarbete. Hur kan detta motsatsförhållande lösas rent praktiskt? Ska lokalerna få styra kunskapandet och lärandets organisering?

 

Vid en föreläsning av prof. Stephen Heppell, presenterade han sina tankar kring det framtida lärande rummets möjligheter. Han menade att bara genom att slå ut en vägg i varje klassrum kan nya dimensioner av lärandets utvecklas. En spännande, fascinerande och ekonomisk försvarbar tanke. Vad skulle hända om alla klassrum bara hade tre väggar och ytan mot korridorer öppnades upp? Hur skulle lärandet då organiseras? Vad skulle hända med lärarrollen?

 

Fram med sticksågen, storsläggan och skapa förutsättningar för framtidens lärande…