Vad skulle hända om..? Del 5

…traditionella läxor avskaffades..?

Min skolgång kantades av läxor…

I lågstadiet bestod läxorna främst i att skriva i skrivstilboken, läsläxor, matteläxor och läxor inför OÄprov. Med lite tur åtföljdes i mitt fall läxan av guldstjärna i boken.

I mellanstadiet hade jag i genomsnitt 3 läxor varje dag, som nitiskt förhördes av min stränga magister, gärna inför hela klassen. Eftersom jag var blyg och inte ville göra ’fel’ ledde det till läxläsning i timmar varje dag.

Under högstadiet och gymnasiet var läxorna många och i fanns alla ämnen. Det enda ämne jag själv valde var tyska (som främmande språk). Ett språk som fortfarande är mig helt främmande efter sex års studerande, trots läxor varje vecka. En snabb överslagsräkning får mig att inse att detta främlingskap är verklighet trots över 200 läxor med glosor och grammatik…

Under min skolgång var sällan läxorna reflekterande, utan byggde ofta på utantillkunskap, samma läxor till alla i klassen, inpluggande av lösrykta glosor och texter utan sammanhang. Vad gav dessa mig? Ingen bestående förståelse, men stress och konkurrens mellan mig och min kamrater.

Diskussionen kring läxors vara eller inte vara är aktuell nu, främst pga RUTavdrag för läxhjälp. Läxan är plötsligt en klassfråga. Jag undrar hur läxan som fenomen fortfarande är aktuell 2012?

Vi har en läroplan som beskriver lärande som en individuell process, vikten av elevers inflytande över sitt lärande samt kunskap med sammanhang. Jag har inget emot att en elev fortsätter sitt arbete hemma om eleven själv tycker det är meningsfullt och brinner för något. Men då bygger elevens lärande på erfarenheter som eleven har och kan utgå ifrån och lärandet kommer ur elevens motivation. Då kan hemarbete vara meningsfullt. Samma läxor till alla, läxor initierade av läraren, utformade av läraren, bedömda av läraren eller som en vedertagen realitet i skolsammanhang, en del i kulturen som bara oreflekterat antas finnas borde ifrågasättas enligt mig.

Annonser

Skolan en svårmanövrerad koloss? Del 1.

Jag upplever ofta skolan som en svårmanövrerad koloss där kortsiktiga trender kommer och går och där grundläggande förbättringsarbete inte får fäste. Varför?

Utifrån min erfarenhet som lärare och i min nuvarande roll som organisationsutvecklare ser jag oftast att det saknas grundläggande strukturer inom skolverksamheter för att omhänderta frågor och förändringar som uppstår. Jag ska förklara lite vad jag menar.

 Alla måste dra åt samma håll.

Varje verksamhet måste ha tydlig vision och uppsatta mål som allt arbete utgår ifrån. Visst, vi har läroplan och andra styrdokument som ska styra vårt arbete och vår organisation, men varje enhet måste tolka och komprimera det som dessa förmedlar. En vision är oftast bara en mening lång, men ska uttrycka en viljeriktning som är glasklar för alla på skolan, stor som små. Målen är ett sätt att sedan bryta med visionen till mer konkreta delar.

Visionen och målen är det som lägger grunden för skolans organisation och arbetssätt. Organisationen på alla nivåer ska stödja arbetet mot vision och mål, det samma gäller arbetssätt. Om det i målen till exempel står att lärandet för eleven ska vara meningsfullt och att eleven ska känna delaktighet, måste det synas varje dag, varje lektionspass, i alla möten, inte reducerat till enstaka tillfällen.

 

Arenor för möten – en förutsättning för det inre pedagogiskt arbetet.

På i stort sätta alla skolor finns arbetslag. Det står i läroplanen att de ska finnas. Men vad är ett arbetslag egentligen? Är det ett ställe där några lärare möts en eller två tillfällen i veckan för att: samtala om något som de blivit ålagda att gå igenom?, planerar olika praktiska lösningar så som friluftsdagar, rastvaktsschema, gemensamma regler, fördelning av resurspersonal, schemafrågor, lokalanvändning och olika bokningar…?

När jag läser läroplanen som tydligt tar upp entreprenöriellt förhållningssätt till lärande, gemensam värdegrund, elevers inflytande, språkets betydelse för lärande…så menar jag att denna arbetslagorganisation inte räcker för att kunna arbeta i linje med denna. Arbetslaget måste förbättras och bli till arbetsteam. En definition av ett team är en grupp individer med olika kompetens som arbetar tillsammans i en gemensam riktning och med fokus på vision/mål. Låter kanske inte så märkvärdigt..?

I min mening skulle en teamorganisation vara en stor förändring för många verksamheter. Ta bara delen att arbeta tillsammans – inte enbart träffas ett par gånger i veckan och samtala, utan att fysiskt arbeta tillsammans i vardagsarbetet. Det både kräver en hel del och ger oändligt mycket…