Slå ut en vägg, del 3

Stephen Heppells ”rule of three” for the future classroom:

  1.  never more than three walls
  2. no fewer than three points of focus
  3. always able to accomodate at least three teachers, three classes.

Jag skulle vilja reflektera lite över Heppells tredje punkt – att framtidens klassrum eller lärmiljö alltid ska ha plats för minst tre normalstora klasser och tre vuxna. Vad spännande och utmanande. Vad skulle hända med lärandet? Vilka möjligheter skulle öppnas för lärande som omfattar både vuxna och barn?

Tanken på traditionell skola och dess organisering, att tränga ihop drygt tjugo 7-åringar eller 14-åringar i ett rum med en vuxen är ganska absurd egentligen, om man reflekterar… Samhället idag är i övrigt är inte uppbyggt på det viset. Åldersindelat. Schemastyrt. Övervägande envägskommunikation. Reproducerande…

Forskning kring lärande och dess förutsättningar visar på samarbetets, kommunikationens och dialogens betydelse för mänsklig utveckling, kreativitet, identitetsskapande, förståelse och nytänkande.

I Lgr11 används skolans nya modeord, entreprenörskap och ett entreprenöriellt förhållningssätt har de senaste åren beskrivits som en framtidsfaktor i lärandesammanhang. Med all rätt. Men ett entreprenöriellt förhållningssätt går stick i stäv med den traditionella skolans grundstrukturer. Lärare kan inte stimulera till nytänk hos elever, om de i förväg skapat sig en ide om vad uppgifter ska ge för resultat. Att arbeta entreprenöriellt är inte strukturlöst, men det bygger på andra helt andra strukturer och ett annat förhållningssätt än de som traditionellt styrt undervisning.

För att återgå till Heppells tredje punkt. Om lärare ska organisera för entreprenörskap, bör det ske genom ett samarbete även på lärarnivå. Ett samarbete som inte enbart hamnar på ett planerings- och uppföljningsstadie, utan lärare som arbetar sida vid sida och stöttar och lär av varandra i vardagen tillsammans med eleverna.

Filmsnuttar med Troed Troedsson och Stephen Heppell att reflektera över:

Slå ut en vägg, del 1

Kan man genom det fysiska rummets utformning, bygga en grund för framtidens lärande?

De flesta av dagens skolor är byggda och strukturerade i enlighet med en kunskapssyn som inte harmoniserar med dagens styrdokument och aktuell forskning om lärandets villkor. Fortfarande härskar klostersskolornas korridortänk, med stängda dörrar, hårda trästolar och bord, ett rum för varje ämne kombinerat med en övertygelse att lärande bäst sker med hjälp av ordning och reda.

Lgr11 uppmuntrar till kreativitet, innovation, entreprenörskap, lärande som utgår från varje elevs erfarenheter och nyfikenhet samt genom ett sociokulturellt synsätt på dialog och samarbete. Hur kan detta motsatsförhållande lösas rent praktiskt? Ska lokalerna få styra kunskapandet och lärandets organisering?

 

Vid en föreläsning av prof. Stephen Heppell, presenterade han sina tankar kring det framtida lärande rummets möjligheter. Han menade att bara genom att slå ut en vägg i varje klassrum kan nya dimensioner av lärandets utvecklas. En spännande, fascinerande och ekonomisk försvarbar tanke. Vad skulle hända om alla klassrum bara hade tre väggar och ytan mot korridorer öppnades upp? Hur skulle lärandet då organiseras? Vad skulle hända med lärarrollen?

 

Fram med sticksågen, storsläggan och skapa förutsättningar för framtidens lärande…