Vad skulle hända om..? Del 1

..betyg inte fanns…

Den senaste tiden har det flitigt debatterats kring betygens vara eller inte vara. Betyg har länge varit ett naturlig inslag och ett urvalsinstrument i skolan, men börjar på allvar ifrågasättas. Ur flera aspekter.

När jag själv gick i grundskolan fick jag betyg i åk 3 samt åk 7-9. Eftersom jag var en flitig, foglig, försonlig och förnuftig flicka, som kunde sitta både stilla och vara tyst, hade jag bra betyg. Inte för att jag alltid förstod så mycket, men jag hade bra minne och kunde reproducera mina lärare och läroböckerna. Jag förstod också alla koder, så som matematikbokens upplägg med exempel – uppgifter – diagnos/prov eller vad olika lärare förväntade sig av mig. Jag har skrivit många usla dikter till ”Våren” och fått högsta betyg.

Mina lärare satte betyg utifrån det relativa betygssystemet med en betygsfördelning i samklang med Gausskurvan. En viss procent av eleverna skulle ha ett visst betyg. Oavsett. Jag fick till exempel 5:a i kemi, eftersom 5:orna i fysik var ”slut”. Det relativa betygssystemet ifrågasattes. Vi fick efter en tid det målrelaterade, genom Lpo 94. Plötsligt skulle alla nå långt, förstå och kunna så mycket som möjligt. Visionen – att alla skulle nå MVG.

Det tog tid innan det målrelaterade systemet var på plats. Det märktes inte minst genom kommentarmaterialet som gavs ut flera år efteråt och som byggde på lärares frågor. Många  lärare vittnade om att de inte hade förstått de grundläggande faktorerna för bedömning och betygsättning mot mål. Jag var en av fem lärare från Norrbotten, som 1995, deltog i Skolverkets utbildning för att skapa förståelse för hur, vad och på vilket sätt målreglerade betyg skulle relateras till kunskaper. Fem stycken, så litet var intresset i mitt län (eller förståelsen för) för att det hänt något revolutionerande inom skolan.

Nu är det debatt igen. Flera rapporter visar på olikheter i betygsättning, mellan lärare i samma ämne och mellan olika skolor. Skolinspektionen är bekymrad. Frågorna hopar sig. Kan lärare sätta likvärdiga betyg? Vad innebär likvärdiga betyg? Hur ser likvärdiga kunskaper och kompetenser ut? Hur synliggör vi och bedömer vi dessa?

Redan Lpo 94 var ambivalent, dels med mål att sträva mot och att uppnå för alla, dels uppmaningar om elevinflytande och meningsfullhet för individen. Med Lgr 11 har ytterligare ett begrepp införts, entreprenörskap. Fortfarande målstyrning och betyg (nu i ytterligare nivåer) och samtidigt ett entreprenöriellt förhållningssätt. Man ger med ena handen och tar med den andra. Släpper på kopplet och drar till samtidigt. Eleverna ska utgå från den egna drivkraften, nyfikenheten, erfarenheten och viljan att förstå och tänka fritt. Samtidigt ska de nå en massa mål som andra satt upp. Hur ska elever kunna börja producera kunskap och bli kompetenta om de ska fortsätta reproducera andras vedertagna syn på vad som är av vikt?

Vad skulle hända om vi avvecklade betyg i den obligatoriska skolan? Skulle elever sluta lära sig? Knappast. Vad skulle hända med lärarrollen? Lärare utan makt? Kanske skulle skolan bestå av medarbetare i olika åldrar. Min människosyn bygger på att alla människor   är unika och både kan och har en vilja att utvecklas och förstå sin omvärld. Barn i förskolan lär utan betygspress. Vad händer med barn när de kommer in i skolan? Slutar de ha en egen drivkraft? Eller tar vi ifrån dem makten över deras eget lärande, deras initiativförmåga, kreativitet, vetgirighet och vilja att upptäcka. Elever behöver få känna empowerment. Kanske kan det uppnås i en betygsbefriad omgivning.

What if…

Allt tänkvärt är inte helt nytt… Materialet nedan är hämtat (och fritt översatt) från Futurlabs rapport ”What if” (2006). De beskriver sitt arbete på följande sätt; Futurelabs series, Open Education, intends to open up areas for debate, to provoke, to callenge, to stimulate new visions for education…

Tänk om:

-klasser bestod av studerande i olika åldrar

-det fanns flera lärare/handledare i varje arbetsrum/utrymme

-fokus låg i att utveckla en lärmiljö som de studerande upplevde som bekväm och funktionell

-vi designade lärmiljöer som utvecklade kompetenser likväl som kunnande

-vi designade flexibla lärmiljöer som de studerande själva kunde ha kontroll över och nyttja till fullo

-vi kunde lära utav personer/experter utanför det fysiska arbetsrummet

-det mesta lärandet skedde genom samarbete

-värdet av informellt lärande var lika högt som det formella

-skolan utbildade de studerande för samtiden, inte för en framtid vi inte vet något om

-vi själva kunde bestämma när vi skulle lära

-tids- och rumsaspekten för lärandet var flexibel

-skolan var valfri

Hela rapporten finns att läsa på:

http://mmu.academia.edu/KeriFacer/Papers/754283/Futurelab_What_if…_Re-imagining_learning_spaces